Äntligen – Bladerunner på DVD (igen) – och den här gången håller man inte igen.

Få filmer har varit så omtalade på DVD som Ridley Scotts klassiker Bladerunner, med Harrison Ford i huvudrollen. Den enda versionen av filmen som hittils funnits tillgänglig på DVD är en s.k. Director´s Cut från 1992, men om man ska tro R.Scott själv är det inte hans definitiva version av filmen. Nu släpps äntligen en omrestaurerad och omklippt version av sci-fi-rullen, där man gått så långt att man inte bara lagt till gamla arkivscener, utan dessutom spelat in nytt material, med bl.a Harrison Fords son Ben Ford i rollen som Rick Deckard.

Warner Bros Video har verkligen inte hållit tillbaka, utan släpper denna slutgiltiga(?) version i tre olika paketeringar:

2-Disc Special Edition ($20.97)
Includes:
- audio commentary by Ridley Scott
- audio commentary by screenwriters and producers
- audio commentary by visual futurist Syd Mead, art directors and effects supervisors
- feature length documentary

4-Disc Collector’s Edition ($34.99)
All of the above plus:
- 3 previous versions of the film: 1982 Theatrical Version, 1982 International Version, 1992 Directors Cut
- The Electric Dreamer: Remembering Philip K. Dick featurette
- Sacrificial Sheep: The Novel vs. The Film featurette
- Philip K. Dick: The Blade Runner Interviews (Audio)
- Do Androids Dream of Electric Sheep Cover Gallery
- Image galleries, featurettes on graphic design and wardrobe and styling
- Screen Tests: Rachel & Pris
- The Light That Burns: Remembering Jordan Cronenweth featurette
- Unit Photography Gallery
- Deleted & Alternate Scenes
- 1982 Promotional Featurette
- Trailers and TV spots
- Promoting Dystopia: Rendering the Poster Art feature
- Marketing & Merchandise Gallery
- Deck-A-Rep: The True Nature of Rick Deckard featurette
- Nexus Generation: Fans & Filmmakers featurette

5-Disc Ultimate Edition ($78.92)
All of the above plus:
- the legendary Workprint version of the film
- audio commentary by Paul M. Sammon, author of Future Noir: The Making of Blade Runner
- All Our Variant Futures: From Workprint to Final Cut featurette
- Rick Deckard’s briefcase packaging
- lenticular motion film clip from the original feature
- miniature origami unicorn figurine
- miniature replica spinner car
- collector’s photographs
- signed personal letter from Sir Ridley Scott.
- also available in HD-DVD and Blu-ray.

Personligen är jag allt för snål får att slå till på 4-disc/5-disc utgåvorna, utan satsar allt på 2-discaren, där jag trots allt får den ny/omklippta versionen, plus en rad sköna kommentarspår.

Källa: Filmjunk.com

Fyra ”måste ha”-DVD:er att förgylla hyllan med i höst.

Jag ska erkänna att jag inte köper hälften så många filmer idag, som jag gjorde under mina första år som DVD-ägare. Det finns flera anledningar till varför det har blivit så. Den främsta anledningen är att jag, som småbarnsfar, helt enkelt inte har tid att se på film i samma utsträckning som tidigare och de få filmer jag hinner med, ser jag till är guldkornen på marknaden. En annan anledning (och inte så mycket att hyscha om egentligen) är att jag idag har tillgång till film på helt andra premisser, premisser som inte kräver att jag raskar ner till den lokala DVD-butiken, eller för den delen ens kräver att jag plockar fram Visa-kortet och lägger en order på nätet – men nog om detta.I höst/vinter släpps några riktiga guldkorn, som jag eventuellt inte kommer att klara av att hålla fingrarna borta ifrån. Samtliga är amerikanska region 1:or och specialutgåvor av några av mina absoluta favoritfilmer.

Den första och kanske den jag ser fram emot mest är Commando – Director´s Cut, som bl.a lockar med fem extra minuter (observera att detta är fem ytterligare, tidigare aldrig visade minuter, utöver den ”oklippta” versionen av filmen som funnits att tillgå tidigare). Dessutom ser jag fram emot regissören Mark Lesters kommentarspår.

Robocop – Anniversary Tin Edition. Verhovens klassiker släpps på nytt, denna gång i en ”lyxig” plåtlåda. Visst är det dubbeldippande så det ryker om det, men då jag inte äger någon tidigare version av denna film, blir det förmodligen ett köp.

En av de trevligaste scifi-filmerna jag sett sedan The Empire Strikes Back, är utan tvekan Serenity. I augusti släpps en Collector´s Edition med bl.a ett kommentarspår, bortklippta scener och massor av annat extramaterial.

Taxi Driver Collector´s Edition – Ytterligare kommentarer är egentligen överflödiga. En av filmhistoriens stora klassiker släpps i en nymastrad utgåva, med bl.a kommentarer av manusförfattaren Paul Schrader.

Pånyttfödd konsollspelare?

Mellan blöjbyten, långa skogspromenader med min lilltjej, försöker jag så här i semestertider hinna med nån timma eller två tillsammans med min senaste leksak – en X-Box 360. I nuläget växlar jag mellan Call Of Duty 3 och Gears Of War – två av de största titlarna på Microsofts maskin i dagsläget.

Gow är mer eller mindre perfekt, det råder det ingen tvekan om för vare sig mig eller 99,9% av världens speljournalister. Visuellt sett tåras det i ögonen och spelet visar verkligen vilken kapacitet Microsofts ”nya” flaggskepp (om än hårt kritiserade och ofta felande flaggskepp) har.

Jag måste även villigt erkänna att jag varit skeptisk till att skaffa en ny konsoll, då jag inte ägt någon sedan den första Playstation lanserades. Jag har varken kunnat motivera ett konsollköp med tid, pengar eller för den delen intresse. De få speltimmar jag lagt ner har varit framför datorskärmen – ofta med ont i ryggen och träsmak som följd. Hur som helst står det nu (eller snarare ligger) en sprillans ny X-Box 360 i min tv-bänk och jag förtjusas av den avslappnade känslan av att kunna sitta tillbakalutad i min tv-fåtölj och känna den trådlösa handkontrollen vibrera i mina händer när jag pangar loss i ovan nämnda spel.

Är det så här spel ska upplevas? Mitt svar på den frågan är i dagsläget Ja, men efter att ha läst en artikel om att Gow är på gång att konverteras till PC – och vetskapen om att jag (efter en större uppgradering av hushållets dator) skulle kunna avnjuta spelet med mus och tangentbord, blir jag inte längre lika säker. För om jag ska kritisera (och det handlar egentligen inte om kritik) något med konsollspel är det det faktum att vissa titlar skulle må bättre av just mus och tangentbord.

Shaun Of The Dead (2004)

Shaun (Simon Pegg) är en ytterst vanlig man i 30-årsåldern. Han har ett jobb som han inte direkt stormtrivs med, han kämpar med att få ordning på förhållandet till sin flickvän, han är inneboende med sin bästa vän, tillika slusk Ed (fantastiskt bra spelat av Nick Frost) och han har ett taskigt förhållande till sin styvfar. Shauns vardag följer rutineras ABC, men så plötsligt en dag förändras allt, när den trivsamma lilla brittiska samhället utan förvarning förvandlas till Zombie-kaos.

Shaun of the Dead är naturligtvis en referens och hyllning till George A. Romeros Dawn of the Dead, men själva grundstommen i filmen och budskapet skiljer sig av naturliga skäl markant från originalet. I Romeros film fanns en stark samhällskritik och allvarlig underton, medan det i Shaun of the Dead snarare ligger ett fokus på den enskilde individen och hur alla i filmen ”plågas” av sina egna personliga problem, något som blir tydligt när det uppstår kritiska situationer och karaktärerna snarare ser om sitt eget hus, än samarbetar.

S.k. hyllningar eller ”homage” till äldre filmer är inget nytt påfund och det finns både lyckade och mindre lyckade exempel på just denna typ av filmer, kanske framför allt inom skräckfilmsgenren. Det som gör Shaun of the Dead till en riktigt bra ”homage-film” är i mina ögon den underbara trion bestående av Edgar Wright (regissör/manus), Simon Pegg (skådespelare/manus) och Nick Frost (skådespelare).

Efter att ha lyssnat igenom kommenterspåret (som verkligen rekommenderas) till filmen framgår det att Wright och Pegg är kompisar sedan skolåren, en vänskap som med stor sannolikhet är överlag posititiv under en filminspelning. Båda känns bekväma när de kommenterar filmens olika scener och kryddar dessutom samtalet med gamla anekdoter. Annat som slog mig när jag satt och lyssnade, var vilken järnkoll de verkade ha, inte bara på de medverkande i produktionen, utan även på alla statister och privatpersoner som de ”lärde känna” i de små brittiska byarna filmen spelades in i.

Shaun of the Dead är en av mina absoluta favoritfilmer, alla kategorier. Här finns fantastiskt bra skådespelarprestationer med Pegg och Frost i spetsen, en härlig svart humor och referenser till klassiska skräckfilmer. Lägg därtill ett bra soundtrack och en hel del brutalt ”glimten i ögat-våld”. Att sedan Dvd:n är välproducerad och innehåller en hel del godsaker som bortklippta scener, kommentarspår m.m. gör Shaun of the Dead till ett givet köp.